Jag minns när mina föräldrar fyllde 50. Det känns som en hel evighet sedan. Och inte bara det. Jag tyckte de blev så otroligt gamla. Nu är jag där själv. Begriper inte alls hur jag kunde tänka så då. 50 är väl ingen ålder på en man eller?
Ålder är ett känsligt ämne märker jag. 65-åringar vill inte gärna fira att de går i pension ‚Äì om man nu gör det förstås ‚Äì och ungdomar vill inte gärna säga att de nått medelåldern när de fyllt 30 ‚Äì medelåldern är per definition just åren mellan 30 och 60. Vi vill vara evigt unga. Gammal? Helst aldrig.
Ändå är det väldigt mycket som blir enklare med åren. Har man som jag funnit en livskamrat, behöver man inte leta mer. Vi har familj, barn, hus och hem. Etablerade kallas det visst. Och dessutom har vi varit med om en del, vunnit en kunskap som inte kan vinnas på något annat sätt än att låta åren gå med ett vaket sinne. Erfarenhet är sällan en belastning.
Jag är inte längre lika osäker, måste inte alltid vinna varje diskussion och kan betydligt enklare erkänna mina misstag och se mina begränsningar. Kort sagt, en slags trygghet som vuxit fram.
Men det klart. Jag springer inte lika fort. Även om jag pressar mig är det svårt att fixa ‚Äùmilen‚Äù under 55 minuter. Otränad. Kan emellanåt behöva en ‚Äùpower-nap‚Äù innan kvällens möten och samlingar. Det behövde jag inte alls när jag var 35. Måste dessutom tänka på hur mycket jag äter hela tiden.
Men, det är inte så farligt att bli äldre tycker jag. Jag fruktar egentligen bara två saker ‚Äì fruktar och fruktar? Måste nog nyansera mig något, respektera är nog ett bättre ord ‚Äì jag vill inte bli kulturkonservativ, drabbas av någon slags noja, där jag alltid vill tillbaka för att ‚Äùdet var bättre förr‚Äù och jag vill heller inte ‚Äùbli över‚Äù.
Till viss del kan jag råda bot på detta själv. Jag har till exempel bestämt mig för att läsa nya böcker, sjunga nya sånger och besöka nya världar. Jag ska vara upptäckare och utforskare också i framtiden.
Och skulle jag ‚Äùbli över‚Äù tänker jag se det som en välsignelse, en möjlighet att göra något mer och något annat utan att förneka min gåva och kallelse. Jag tänker heller inte klamra mig fast vid varje uppdrag och förtroende jag har. Tvärtom. Jag ska göra allt jag kan för att ge det vidare till andra och yngre som kan och vill ta vid.
Men 50-år! Det är väl ingen ålder på en man? Det är ju långt kvar till 100 😉
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se
Ps Firar för övrigt min 50-årsdag med ‚ÄùÄppen Hus‚Äù på Café Ankaret i Pingstkyrkan den 11/2. Välkommen! Ds