Jag har förmånen att gå en utbildning tillsammans med många av pastorerna inom Pingströrelse, nämligen Pingst pastorsakademi. Där man vill stärka varje pingstpastors status och självkänsla genom högkvalitativ utbildning och tillväxtorienterad processledning under två år. Vi är nu inne på den sista terminen och jag kom just hem ifrån en samling med den processgrupp jag ingår i.
Den uppgift vi hade inför de personliga samtalen och som också tog den mesta av tiden i vår samling idag var: Vad vill du att de ska säga om dig på minnesstunden vid din begravning?
Personligen tyckte jag den frågan var ganska besvärlig att svara på. Det var bökigt och konstigt att föreställa sig sin egen begravning och de tal som ska hållas på minnesstunden. Vilka skulle komma, vilka skulle hålla tal och vad skulle de säga?
Efter lite samtal med min processledare kom vi nog fram till tre möjliga områden som jag önskade att man sa om mig på min begravning. (de kommer jag inte dela här)
När jag kom fram till dessa tre områden, insåg jag att två av dessa präglade också min pappa. Trots att jag bara fick lära känna min pappa i 17 år, så satte dessa år djupa avtryck i mitt liv. Så djupa avtryck att jag fortfarande bär dem med mig, så djupa och nära mitt hjärta att jag önskar lämna dem efter mig till kommande generation.
Pappa & mamma vid Trollstigen Norge 1973
Den 20 januari skulle min pappa fyllt 92 år. 1982 slutade han sin jordevandring på vår vardagsrumssoffa. Jag minns inga tal från minnesstunden av min pappa. Men jag minns vad arbetskamrater, vänner, grannar och församling genom åren berättat om min pappa. Kanske kommer några att säga liknade saker om mig, vad vet jag.
Göran Olsson
Pastor
goran.olsson@pingstkyrkankarlskrona.se