Vi hade suttit i flera timmar. Samtalat om teologi som skiljer och förenar. Vänt och vridit på texter, ord, och tankar. Där fanns ledare från två samfund som i flera frågor helt skiljer sig från varandra både teologiskt och hur detta tar sitt uttryck.
Ändå försöker vi det respektfyllda samtalet. Vi kryper närmare och närmare varandras hjärtan. Det är som om rummet tvingar och Anden lockar.
Det är då det händer. En ledande teolog i min systerkyrka börjar dela sitt liv och sin berättelse. Så blir plötslig teologin kött och blod. Det händer när den flyttas från akademins teoretiska skrivbord, från det ekumeniska, ibland ganska distanserade samtalet, till det egna livet, till hjärtat. Där, i berättelsen om liv och död, hade tron burit. Rummet tystnar. Vi lyssnar, fast på ett helt annat sätt. Inte för att bena ut de teologiska sprickorna utan för att förstå och tro.
När teologin blir kött och blod händer det som föder hjärtat på nytt. Det är ju det, det handlar om, tänker jag. Det var ju därför Jesus kom. Inte för att problematisera och komplicera utan föra att göra det fördolda uppenbart, mysteriet tillgängligt och Gud synlig.
Så jag tackar Gud för samtal där vi vågar vara personliga utan att tumma på vår övertygelse. Det är då det verkliga mötet sker.
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se