I dagens BLT (26/10 2012) är det ett stort reportage om den svenska tanten. BLT skriver:
Du trodde kanske att hon var utrotningshotad, men tanten är seglivad och trendigare än någonsin. Numera vårdar moderna kvinnor hennes kulturarv. Det har blivit inne att sylta, sticka, laga husmanskost, sätta pelargoniesticklingar och brodera monogram.
Inspirerad av deras reportage började jag fundera på vilka tanter jag mött i livet och vad de fått betyda. Eftersom min mamma var 43 år när jag föddes, fyllde hon 50 år samma år som jag började skolan. Jag uppfattade nog min mamma som en tant, så också hennes väninnor. Men tant är för mig något väldigt positivt. Min uppväxt är fylld av kafferep, bjudningar, kyrkkaffe, symöten, missionsauktioner, middagar och födelsekalas. Motorn till alla dessa tillställningar var tanter. De bakade kakor i stora lass, kokade kaffe i mängd, städade och fejade, handarbetade och fixade blommor. Mitt bland alla dessa tanter sprang jag ofta omkring, åt kakor, drack saft och pratade.
Som liten grabb trivdes jag i sällskap med Ingeborg, Kerstin, Anna-Lisa, Stina, Barbro, Inga-Lill, Anita, Inga, Karin, Eva, mamma Inga-Britt och många andra som jag inte minns namnen på. Där fanns omsorg och värme, där fanns skratt och även ibland gråt, vad jag minns pratade man aldrig illa om varandra. Visst fanns skvaller, men ett mer omsorgsfullt skvaller, de delade sina liv med varandra, som Facebook fast på riktigt.
Det har varit en förmån för mig att fått växa upp bland alla dessa tanter och deras gubbar. Upplevde aldrig att jag var i vägen eller störde. De såg aldrig ner på mig, utan jag kände mig alltid välkommen, sedd och innesluten i deras gemenskap. Tack alla tanter som berikat min uppväxt, som genom sin omsorg och värme, varit med och format mig till den jag är idag. Tack än en gång!
Och om det är som BLT skriver att tanten är seglivad och trendigare än någonsin och att moderna kvinnor idag vårdar hennes kulturarv. Då hoppas jag att tanter av idag inte bara syltar, stickar, lagar husmanskost och broderar monogram. Utan också för arvet vidare att visa omsorg och värme till de barn och unga som växer upp idag, precis som de tanter gjorde som jag fick möta i min uppväxt. För sådana tanter behövs i dagens samhälle.
Göran Olsson
Pastor
goran.olsson@pingstkyrkankarlskrona.se