Tänk vad mycket det betyder att få möta ett varmt leende, en intresserad blick och en fråga om hur livet ser ut. Det¬†är¬†bra att¬†dela livet med andra. Att få hjälp av andras erfarenheter. Att upptäcka att jag inte är ensam¬†om att brottas med¬†olika frågor.
Vi är några tjejer som träffas regelbundet i en hemgrupp. Hur väl känner man varandra när man träffas varannan vecka? Olika personer med olika bakgrund och olika temperament.¬†De flesta har inte möjlighet att vara med¬†varje gång. Någon kanske bara några gånger per termin. Vänskapen och gemenskapen växer ändå när man träffas regelbundet år efter år. Vänskapen fördjupas. Jag vet om deras familjer, hur gamla barnen är och hur delar av deras vardag ser ut. De vet om mig och mitt liv.
Det var sent när jag åkte hem efter en kväll av både tårar och skratt. Tacksam över¬†att få tillhöra en gemenskap där vi kan prata om det mesta¬†och sedan be¬†till Jesus för allt. Att dela tron med andra.¬†Tanken med församlingen är ju just det, att vi ska stötta och hjälpa varandra, lyfta varandra och dela livet.
Idag är jag trött… men det är det värt. För att citera en god vän: ”även om jag har blivit besviken¬†flera gånger kan jag inte låta bli att¬†tro på församlingen.”
Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. 1 Joh 4:11-12
Louise Sundkvist
Församlingsdiakon