Vi människor har en tendens att placera in varandra i olika fack och det blir inte alltid rättvist. Hur man än försöker komma ur dessa fack så är det inte så enkelt. ”En gång en bråkstake, alltid en bråkstake.”
Socialpsykologer kallar detta för ”scheman.” Vi har scheman för och om många olika saker t.ex. om andra människor, oss själva och sociala roller.
När vi möter en person för första gången, startar vi inte om från scratch för att lista ut hur personen är. Vi jämför med tidigare erfarenheter och kategoriserar personen som en ‚Äùpolis‚Äù eller ‚Äùsom moster Berta‚Äù. Beroende på hur våra tidigare erfarenheter är¬† påverkar det hur vi uppfattar¬†olika personer¬†idag.
Vi har en förväntan på hur den andra personen som vi möter är, detta påverkar hur vi agerar mot den personen.¬† Vi agerar på ett sådant sätt att det stämmer överens med våra förväntningar eller med vår teori. Personen svarar på ett liknande sätt beroende på vårt beteende. Detta gör att våra förväntningar blir ‚Äùsanna‚Äù. Det blir en ”självuppfyllande profetia” och vi förstår inte att vi själva har varit med och orsakat personens reaktion.
Vet¬†vi om att det är så här vi människor fungerar, ¬†kan vi faktiskt använda den kunskapen till att motverka detta. Att ha ett positivt och öppet sinne för människor och vänta med att försöka kategorisera och stoppa in varandra i olika fack.
Jesus lyssnade¬†inte på dessa scheman som andra uttalade om olika människor. Han visade en annan väg att gå, att ta sig tid och se till hjärtat. Då kan man upptäcka att ”bråkstaken” inte alls är den ”bråkstake” man trodde innan.
Louise Sundkvist
Församlingsdiakon