Det var¬†bara aska kvar. Filadelfiakyrkan i Holmsjö brann ner till grunden i natt. Från askan såg jag röken stiga. Kände också en svag vass doft. Hade inte väntat mig att jag skulle bli så berörd av det. Troligen inte min gode vän heller. Vi gick runt i högarna och sökte efter något vi kunde identifiera.
Vi såg några element, delar av pianot och ett nedsmält kors av blyinfattat glas. Två saker liksom reste sig ur askan. Entretrappen av cement. Det hade inte lågorna betvingat. Också dopgraven. Visserligen fylld av bråte, men den stod där som ett monument över den tro som präglat försmalingen. Dop har med nytt liv att göra och det hade inte lågorna rått på!
Jag har alltid hävdat att kyrka inte är byggnader, att Gud inte bor på något särskilt ställe. Kyrka, det handlar om människor, men idag rubbades cirklarna. Det klart platser och lokaler har betydelse. Där, i Filadelfia har människor fattat viktiga beslut, där har man mött sin Gud, tagit emot frälsning från Jesus och döps i vatten. Där har unga par vigs sina liv till varandra, lovat kärlek och trohet inför Gud. Där har andra begravts, familj, släkt och vänner tagit sitt sista farväl.
Det klart det sätter spår. Så kära Filadelfia Holmsjö. Vi känner med er och sörjer med er.
Men, ur askan och röken tyckte jag mig också känna ett slags hopp. Av detta blir det något nytt, av detta blir det något som berör och lyfter människor.
Det tror jag.
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se