Jag fastnade nyligen för en notis i Aftonbladet. Det är journalisten Peter Kadhammar som reser genom USA för att besöka hemstäderna för de fyra herrar som känner sig manade att utmana Barack Obama. Och här om dagen besökte de Huston, Texas. Där mötte de Mike Graczyk som har bevittnat över 300 avrättningar. Texas är den delstat i USA som dödar flest fångar och det tillhör Graczyks arbetsuppgifter som reporter på nyhetsbyrån AP att bevittna dessa avrättningar.
Mike Graczyk
Jag läste artikeln för några dagar sedan men kunde inte riktigt släppa taget om den. Hur påverkas man av att se över 300 människor avrättas? Dessa män och kvinnor som har gjort sig skyldiga till oerhörda brott. De spänns fast på en madrass på ett rostfritt bord med utsträckta armar. Slangar ansluts till armarna och det dödliga giftet pumpas in och avrättningen är över.
Men vad händer med en person som får se dem sona sitt brott genom att avrättas genom en giftinjektion i armen? Inte som anhörig och inte en avrättning, utan i sitt jobb bevittna över 300 st. Mike Graczyk hävdar att han aldrig känner sig inte illa till mods och att han inte alls påverkats av att se alla dessa avrättningar. Vilket jag har svårt att tro. Jag tror ingen människa som ser ett liv födas eller ett liv avslutas, lämnas oberörd.
Ja, vem bryr sig egentligen om att en människa avrättas? Mike konstaterar att 1984, när han bevittnade sin första avrättning, var uppmärksamheten enorm. 26 TV-team fanns utanför för att rapportera om avrättningen. Vid avrättningen förra veckan, fanns inga TV-team närvarande, endast 2 lokala journalister samt Mike och en kollega.
Vem bryr sig om en människa som avrättas, som får sona sitt vidriga brott?
Det finns en som alltid finns där, både hos offret och hos förövaren. En person som lik dem utsatts för misshandel, tortyr och som avrättats. Jesus, Guds egen son, gav sitt liv för att försona världens alla synder. Jesus finns både hos offret och hos förövaren. Jesus älskar dem båda lika mycket.
Mike Graczyk säger om avrättningen, att den enda skillnaden mot att somna är att man aldrig vaknar.
Men jag tror att döden inte är slutet, utan endast början på något mycket bättre.
Lukas 23:39-43
Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”
Göran Olsson
Pastor
goran.olsson@pingstkyrkankarlskrona.se