För ett par veckor sedan gjorde jag min resa (se tidigare blogg). Det blev en helt underbar resa vars innehåll inte får plats i en blogg. Men jag vill dela med mig, en av de erfarenheter jag fick under resan.
Andra dagen på min resa var helt ljuvlig. Upplevde en underbar soluppgång, under dagen sken solen från en klarblå himmel och havet låg som en spegel. Då var det lätt att brista ut i tacksamhet och lovsång till Gud. Ganska ofta bubblar den inre lovsång över vid dessa tillfällen och jag ropar ut orden över havet och lovsjunger medan jag njuter av Gud skapelse. Detta är en av fördelarna att resa ensam, då får man be och lovsjunga så högt och så ofta man vill.
Resterande dagar fylldes av novembergrå moln, som tungt sänkte sig över den ö där jag var. Det var som om dagen aldrig riktigt orkade vakna. Men det hindrade mig inte från att njuta av ensamheten och naturen. En av dessa gånger satt jag och såg ut över landskapet. Det som tidigare var fyllt av höstens klara färger, låg nu framför mig som ett grått dunkel. Ur det gråa porlande ingen lovsång fram. Jag suckade och bad: – Gud kan du inte låta solen bryta igenom, så jag kan se allt det vackra igen.
Det var då det hände, orden kom till mig och träffade mig rakt i hjärtat. – Ser du inte allt det vackra? Det är ju samma landskap som här om dagen. Samma natur, samma stenar, samma träd och samma buskar. Ingenting har förändrats förutom omständigheterna.
Helt plötsligt stannade tiden. Skaparen talade och jag lyssnade. Orden öppnade upp mina ögon och jag såg allt det vackra. Orden öppnade upp mitt inre och en porlande lovsång bröt fram. Mitt i ensamheten, en novembergrå dag, sjöng jag lovsång. Lovsången skingrade inte de tunga novembergrå molnen, men den skingrade de inre molnen så att jag kunde se det vackra i Guds natur trots rådande omständigheter.
Så är det i livet också. Det är lätt att tacka och lovsjunga Gud när livet ser ut som en härlig sommardag och allt går bra. Men när livets känns tungt och novembergrått, då är det inte lika enkelt att tacka och lovsjunga Gud. Men det mesta är precis som det var innan, det är bara omständigheterna som förändras. Gud är den samme. Guds ord består, hans löften är fortfarande sanna. Låt Gud öppna upp dina ögon så att du ser hans härlighet.
Kol. 3:16-17
Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.