Mitt rum på kontoret är inte bara ett kontorsrum, med ett skrivbord och några stolar, det är också ett bönerum. Där har jag min bibel, oljeflaska och psalmbok. Fast det ska nog sägas att vi inte sjunger psalmsånger särskilt ofta. Det är mest jag som gnolar på sånger jag kan utantill.
Detta sagt för att förklara det självklara att på en pastors kontor samlas man också till bön och själavård, inte bara till strategisk planering och allmän administration.
I veckan blev det faktiskt ett mindre bönemöte på mitt kontor ‚Äì Vi brukar kalla en gudstjänst som mest handlar om bön och förbön för bönemöte ‚Äì Denna gång var det inte fysisk eller själslig nöd som orsakade bönen. Det var ett mycket konkret behov av mer resurser till församlingens kärnverksamhet, den som bärs upp av frivilliga gåvor, som gav upphov till bön.
Läget är följande: Vi ser att många års ansvarsfullt arbete i församlingens olika verksamheter attraherar fler och fler. Viljan att vara med och arbeta är stor till och med hos människor som inte är medlemmar i församlingen. Guds rike bryter fram!
Samtidigt minskar insamlingarna. Under 2011 samlade vi in nära 200 000 mindre än 2010 och under de tre första månaderna 2012 har vi dragit på oss ett budgetunderskott på 140¬†000.
Vad gör en pastor då? Det klart jag går till styrelsen och ber om råd, men jag går också till Gud. Just denna dag ‚Äì i onsdags ‚Äì samlades all tillgänglig personal till bön för den uppkomna situationen. Framför oss hade vi drygt 400 kuvert som i dagarna skickas ut till hela församlingen med information om läget, men också med en konkret utmaning om att vara med och bidra.
Det blev en innerlig bön till Gud om välsignelse över varje hushåll och de samtal breven kommer att medföra. Rummet fylldes av tro och samtidigt av respekt för uppdraget. Tillsammans med Gud är jag övertygad om att det ekonomiska berget kan flyttas.
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se