‚ÄùJag drabbades. Insåg plötsligt att vi människor inte är själva, utlämnade till vår egen förmåga att lösa alla problem. Det måste bara finnas en god kraft bakom allt detta.‚Äù
Under det senaste året har jag mött ett antal olika personer som gjort liknande erfarenheter. Man beskriver det olika. Man har varit i olika skeden av livet, men man har en tydlig sak gemensamt. Man har gjort upptäckten. Gud!
Med vem kan man då tala om detta? I Sverige är det inte alltid riktigt opportunt att prata Gud. Vi har inte riktigt språket för det samtalet runt kaffebordet på jobbet. Vad händer om man går till kyrkan då? Det borde ju vara ett bra ställe att gå. Där finns ju språket, bilderna och erfarenhet av samtalet och bönen.
Men det är inte så enkelt. I kyrkan är Guds exestens inte en fråga. Det är så självklart att Gud är och har uppenbarat sig i skapelsen, i historien och allra tydligast hos Jesus. Att vi kan komma nära genom tro, dop, nattvard oh den helige Ande. Vi har språket och kulturen. Vi kan kartan i huvudet och hittar i landet som i den egna fickan.
Så kommer en invandrare med hela sitt bagage av frågor och tveksamhet, men också av sin tro. Ofta utan förkunskap om berättelserna och teologin. Man har en upplevelse. Gud är. Så kommer man från individualismens land, där människan är sin egen herre och går över gränsen till landet där Guds närvaro är en självklarhet. Inte för att man vet allt eller kan allt, men man vill in. Något drar i livet.
Då vet ju de flesta av oss hur det är att gå in i ett sådant rum. Det finns en värme. Det finns glada skratt och förtroliga samtal. Vid första anblicken verkar alla känna alla.
Vid entrén är de flesta ganska osäkra. Hur beter man sig? Vilka ord använder man? Vilka frågor får ställas? En del väljer då att snabbt som ögat anpassa sitt liv till den nya kulturen. Vill passa in. Andra tar plats ställer frågor som bryter och bänder.
Att sitt ner med en invandrare, lyssna till berättelsen, till frågorna och låta dem tränga in hela vägen till hjärtat är verkligen en utmaning. Det prövar också tron och teologin, orden som jag brukar använda för att förklara hur jag tänker. Men ‚Äì och det vill jag säga med skärpa ‚Äì det är något av det mest intressanta man kan ägna sig åt.
Så har du drabbats av Gud eller långsamt börjat inse Guds existens, dra dig inte för att höra av dig. Guds rike behöver många invandrare.
Bless
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se