Härom natten somnade jag med händerna ovanför huvudet. Några timmar senare vaknar jag av att jag inte kan röra armarna eftersom att dom saknar blodcirkulation och är bortdomnade. Jag liksom känner inte armarna alls, dom är som två döda laxar som är påsydda på min kropp. Jag ligger där och halvsover tills någon av armarna börjar vakna till. Då kan jag lyfta ner den andra armen med den halvvakna armen och jag har liksom ingen kontroll över armarna som dom svingas lite fram och tillbaka innan jag får ner dom på varsin sida av kroppen med en mellanlandning på magen. Smärtan då armarna ska vakna är inte skön den är mer åt det osköna hållet faktiskt. Jag vet att om jag rör på fingrarna så går blodcirkulationen igång snabbare men det gör ju så ont. Det kryper i hela armarna och känns som 1000 nålstick. Om jag ligger stilla vaknar armarna sakta men det gör också ont, mindre ont men det gör fortfarande ont.
Svårt val. Lida kort eller lida länge. Jag ligger där en stund och känner efter och kanske känner efter lite för mycket och känner att jag måste kissa. Då blir det att röra snabbt på fingrarna,ajaj, väcka armarna, åla ur sängen¬† för jag har inte riktigt kontroll över armarna ännu och vandra till toan. Väl på toan hamnar jag i någon slags koma och sitter där lite för länge även fast jag liksom avslutat mina behov. När jag väl vaknar till liv och ska resa mig upp så har mina fötter somnat. Men jag måste ju bara resa mig upp och gå tillbaka till sängen, ajajaj. Jag får liksom hoppa lite diskret över övervåningen för att få igång blodet i fötterna och till sist slänga mig i sängen. Slappar av och kollar på mobilen, 05.34 kanon då hinner jag sova lite till innan klockan ringer.
Så har jag glömt att släcka taklampan!