En kväll förra veckan hade jag bestämt mig för att ta kort på ejdrar som flög förbi i kvällsljus. Gjorde i ordning en termos varmchoklad och några mackor. Klädde mig varm och tog min kamera och gick till en plats jag tyckte var lämplig för mitt uppdrag.
Satt lagom gömd bakom några stora stenar på Saltstensudden/Utlängan med utsikt mot Ungskär. Mellan dessa öar brukade Ejderstrecken komma.
En bit bort dansade och spelade några Tofsvipor, en ung svan flög förbi, några gravänder och strandskator likaså. Ejderstrecken som kom förbi flög alldeles för högt upp eller för långt bort. Tiden gick, solen närmades sig alltjämt horisonten och jag började misströsta. Det verkade som om jag inte skulle få mina bilder på Ejdrar i kvällsljus.
Så dyker ett Ejderpar upp ca 200 meter bort och jag inser att de inte kommer att flyga förbi där jag sitter. Då ber jag en kort bön:¬†– Gud, de är på väg bort, låt dem vända och flyga förbi här.
Då händer det märkliga. Ejderparet bryter sin bana, gör en tvär sväng och flyger sakta rakt emot mig, 2-3 meter över marken. Förundran följer jag paret med min kamera. Sakta närmar de sig och endast några meter ifrån mig svänger de sakta, för att återgå till sin tidigare rutt. (Se bilder)¬†
Äverväldigad sitter jag nu med några fantastiska bilder på ejdrar i kvällsljus. Där, bakom några stenar i kvällssolen brister jag ut i lovsång till Gud. Jag fylls av en sådan tacksamhet till Gud, för att han hörde min bön och för att jag fick uppleva detta möte med ett ejderpar i kvällsljus.
Kanske låter det banalt. Men den Gud jag tror, bryr sig om så banala saker som någon som vill ta kort på ejdrar i kvällsljus. För jag är fullt övertygad att Gud hörde min bön och svarade på den. Gud är en naturlig del av min vardag, både i stort och smått. Låt Gud vara en del av din vardag och se vad som händer.
Göran Olsson/Pastor