– Är det verkligen sant!! Så löd en fråga jag fick efter en av lördagens julkonserter i vår kyrka. I konserten hade jag delat några tankar omkring vad som händer när man tar bort Jesus ifrån julen och vilka konsekvenser det får.
Jag nämnde då att fler och fler elever i våra skolor inte längre får höra om Jesus i samband med advent och jul. Detta beroende på skolverkets regler. Några exempel nedan.
- ¬†¬†Utbildningen och undervisningen i förskolor och skolor ska vara icke konfessionell dvs. det får inte förekomma religiösa inslag. Undantag gäller för fristående förskolor och skolor med konfessionell inriktning. I dessa får det förekomma konfessionella inslag i utbildningen men inte i undervisningen.
- ¬†¬†Avslutningen eller samlingen kan ske i kyrkan om den utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse.
En skola i Stockholmsområdet frågade Skolverket nyligen om den kunde hålla sitt traditionella adventsfirande i kyrkan. Skolan fick svaret att det är ‚Äùsäkrast‚Äù att låta bli. Frågan är i och för sig inte ny, den blossar upp varje år omkring våra stora helger påsk, advent och jul, men också omkring lucia och sommaravslutningen. En hel generation av barn som växer upp idag riskerar att gå miste om varför vi firar¬† påsk, advent & jul samt erfarenheten att besöka en kyrka. Vad kommer det att leda till för samhälle i framtiden? Själv började jag skolan i början av sjuttiotalet och fick sjunga morgonpsalm medan fröken kämpade på bakom tramporgeln och jag hade kristendomsundervisning. Morgonpsalmen försvann och under 70-talet förvandlades kristendomsundervisning till religionsundervisningen/livsfrågeorientering. På senare år har fler och fler skolor valt att inte ha sommaravlutning i kyrkan eller sjunga ”Den blomster tid nu kommer”. Osäkerheten hos rektorer och skolledningar vad som egentligen gäller, har gjort att man hellre avstår från psalmsång och kyrkobesök än tar konflikten med några få föräldrar eller hetsiga journalister. Fler och fler börjar dock ifrågasätta skolverkets regler och de skolor som väljer bort kyrkobesöken.
Så här skrev Erik Helmerson på ledarsidan i Dagens Nyheter den 23/11
Beslutet är ytterligare ett exempel på skolans, och samhällets, religiösa beröringsskräck. En fin svensk tradition offras på den politiska korrekthetens altare. På vilket sätt vore det skadligt för barnen om de erbjöds att besöka en kyrka, få höra varför kristenheten firar advent och kanske till och med höra en bön på kuppen?
Ska vi helt rensa julfirandet på Jesus och bara tillåta enstaka ickekristna julsånger av typen ‚ÄùVår julskinka har rymt‚Äù? Det är en evig tur att midsommar har förnuft nog att infalla utanför skoltid, annars hade både kristna, muslimska, judiska och sekulära elever kunnat kränkas grovt av denna kvarvarande rest av hednisk naturdyrkan.
Lokalt här i Karlskrona, kunde vi läsa på ledarsidan i BLT den 13/12 (Sylvia Asklöf Fortell)
Det går inte att förstå det här fumlandet. Om man inte tar tillvara sin historia och lär sig att förhålla sig till det på ett sunt vis så fostrar det rotlösa medborgare. Vi håller redan på att förlora kunskaper om vårt kristna kulturarv, genom att endast ett fåtal femtonåringar väljer att konfirmera sig…
…Det finns en ängslighet och en pekpinnighet i Myndighetssverige som är synnerligen missklädsam. Och irriterande! Varför ska medborgarna skrivas på näsan i snart sagt varje fråga i livet?
Så svaret på frågan jag fick i lördags är en tydligt ja. Många skolor väljer att följa skolverkets rekommendationer att inte längre fira de svenska traditionella högtiderna i någon kyrkan eller ens undervisa om varför vi firar påsk, advent eller jul.
Det jag funderar mest över är vad som händer med den generation av barn som nu växer upp?
Vilket ansvar har vi som föräldrar?
Vilket ansvar har vi som församling?
Detta är en stor utmaning för oss alla.
Göran Olsson
Pastor