Det finns en berättelse om en yngling som ställde sig mitt på stadens torg och ropade ut;¬† ”Jag har det mest perfekta hjärtat av alla!” Människor samlades för att beundra hans vackra hjärta. Så hördes en skrovlig röst ur folkmassan;¬† ”Jag håller inte med. Jag tycker mitt hjärta är minst lika vackert, kanske vackrare.” Rösten tillhörde en gammal man som banade sig fram genom folkmassan. Den unge mannen kunde inte låta bli att skratta när han såg den gamle mannens hjärta. ”Hur kan du påstå att ditt hjärta är vackrare? Ditt är ju fullt av ärr. Det saknas bitar och vissa hål har lagats med bitar som inte ens passar dit.”
”Det kanske är sant”, svarade den gamle,” men jag skulle aldrig vilja byta mitt hjärta mot ditt.¬†Du förstår, mitt hjärta representerar mitt liv. Hålen har uppstått när jag har älskat och gett bort en del av mitt hjärta. Ibland har jag fått en bit av den människans hjärta tillbaka. Ibland har jag älskat utan att kärleken har blivit besvarad. Då har det blivit hål. Men jag vårdar hålen också, för det påminner mig om den kärlek jag har till dessa personer. Och jag har inte gett upp hoppet om att de någon gång ska ge mig en bit av sina hjärtan. Därför har mitt hjärta kommit att se ut som det gör idag. Och för mig är det ett vackert hjärta.”
Den unge mannen stod tyst. Han tittade på sitt eget hjärta och sedan på den gamle mannens. Utan ett ord tog han en bit av sitt hjärta och gav den till den gamle mannen.
Gud är kärlek!¬† Joh 3:16 ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.”
Jag tänker mig att Guds hjärta är som den gamle mannens. Ärr från såren på korset. Hål från människor som inte besvarat hans kärlek, men ocks嬆fullt av bitar från alla dessa människor som har gett sin kärlek till honom. Gud har inte gett upp hoppet om oss människor om att¬†hålen en gång kommer att fyllas av bitar från människor som ännu inte har besvarat hans kärlek.
Louise Sundkvist
louise.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se