Kärleken mellan han och henne är tveksam. När man precis blivit såhär kär så är kärleken komplicerad och tveksam. Allt som sägs och skrivs mellan dom analyserar hon tusen gånger i tusen olika vinklar. För när man är precis i början av kärleken så är den tunn som en sytråd. På en sekund kan det som byggts upp brista.
Dom sitter bredvid varandra och båda har sina händer liggandes mot soffan längs deras lår. Händerna är tillgängliga och redo för att hålla handen. Men ingen av dom vågar. Ingen, varken han eller hon vågar ta det steget som innebär att dom greppar varandras händer. Båda vill men ingen vågar.
Gång på gång sitter dom där i soffan. Gång på gång kommer dom lite närmre. Hon drar med fingrarna på soffans mönster, han längs jeansens söm men aldrig riktigt hela vägen fram. För båda två är tveksamma och deras kärlek är tveksam.
Båda vet att stunden då dom tar varandras händer då blir det bekräftat att båda vill samma sak. Stunden då dom tar varandras händer försvinner all tveksamhet. Men ändå så vågar ingen ta det steget.
Skillnaden mellan kärleken mellan två människor och kärleken mellan mig och Gud är att Guds kärlek aldrig är tveksam. Gud väntar på din signal och när han har fått den så tvekar han inte att ta din hand direkt. Han avvaktar inte. Gud vågar och tar chansen för att han vet att han har bara ett liv med dig här på jorden.