Igår hade jag ett intressant samtal med tre ungdomar från Kina. Kärleken och studierna hade fört dem hit. Väl här i detta genomsekulariserade land kunde de inte hålla sin Gudslängtan tillbaka. Alla tre hittar till vår kyrka. De berättar hur de berörs av bönen, sången och Gudsnärvaron. Inte för att vår kyrka är mera from än alla andra, men helt enkelt för att vi har en tro som är på riktigt.
För oss är tron ingen teater, något vi visar upp för pedagogiskt att illustrera något. För oss är tron på Jesus något som sker i verkligheten. Att det berör är inte så konstigt.
I morgon ska dessa tre ungdomar stiga ner i dopets vatten för att viga sina liv till Jesus. ¬†Inte för att tvätta bort sin kinesiska historia eller kultur. Det handlar om något helt annat. Det handlar om att bejaka sin djupaste längtan efter det oerhörda, Guds närvaro i sitt eget liv.
Dopet blir då ett oerhört konkret sätt att ge Gud tillträde till hjärtat. Hela livet involveras. Kroppen doppas. Själen berörs och personlighetens centrum, människans ande, fylls av Guds ande. Därför blir dopet speciellt.
Och speciellt blir det också för oss i Pingstkyrkan. Till det väldiga landet Kina reste nämligen våra första missionärer i början på förra århundradet. Nu kommer Kina till oss och vi säger välkommen!
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se