Jag är uppväxt med musik. Min pappa brukade väcka oss barn med sång. Ibland en psalm från psalmboken, men oftast mer hurtfriskt; ‚ÄùGod morgon, god morgon, hör fåglar sjunga glatt‚Ķ‚Äù från ‚ÄùFrukostklubben‚Äù på radion under 60-talet. Mamma, hon spelade på sitt piano både hemma och i kyrkan, men också i skolan. Så vi blev en sjungande och musiserande familj. Inte vackrast och bäst, men väl med väldigt mycket glädje.
Jag sjunger och spelar faktiskt fortfarande om än mest till husbehov. Musik är bra. Musiken sätter färg och ord på mina känslor. Det är som poesi eller bilder. Det ger rymd.
Jag minns särskilt under en tid av sorg då min mor hastigt fördes ur tiden. Oväntat, ‚Äùendast‚Äù 53 år gammal. Jag fann mig ganska ofta då vid pianot. Sjöng för blomkrukor och grannar som hörde genom väggarna. ‚ÄùJag har en tro som ger mig kraft och styrka, att vi ska ses igen‚Ķ‚Äù Kunde ibland sjunga ända tills tårarna tog slut. Minns att det var riktigt skönt.
Sången har också skapat en stor del av det som idag är min tro. Jag tänker därför att den dag mina ögon blir skumma, tanken inte orkar tänka klart, att då har jag i alla fall musiken kvar. Kanske nynnar jag då med Lina i sin himmel och finner ro.
‚ÄùEn liten stund med Jesus, o, vad den jämnar allt och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt.
När jag är trött av vägen och allt som möter mig, en liten stund med Jesus, och allt förändrar sig.‚Äù
(Psalm 265 av Lina Sandell 1832-1903)
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se
Hela texten finner du på http://sv.wikisource.org/wiki/En_liten_stund_med_Jesus